Del 2

Ja nu kommer andra delen i min berättelse om hur allt började med mina sjukdomar


Det gick 3 år så blev jag gravid, fick gå på specialistmödravården, fick då veta att jag skulle ta Fragmin "blodförtunnade-sprutor" hela graviditeten, 2 ggr per dag, för att undvika en ny propp.

Allt har gått bra under graviditeten, jag gick upp i vikt precis som många andra och fick sug på salt lakrits  champinjoner på burk och marabou mjölkchoklad, blev panik om inte det fanns hemma :).
Det är dags för värkar, dom startar torsdag den 7 dec 1989 runt 14 , vi ringer Karolinska i Solna och dom tycker jag ska vara hemma så länge som möjligt, fredag morgon ringer vi igen och dom säger att vi kan komma in.
Jag får 2 bäckenbottsbedövnigar, lustgas som dom glömde koppla in från början, så jag sög syre dom första timmarna, inte kul, sen till slut får jag ryggbedövningen "epidral" dom stack fel 2 ggr innan dom fick dit den, gud så skönt när man slapp värkarna, sen på lördagen vid 9 dec runt halv tio tiden på morgonen så satte dom fast något på sonens huvud och kollade hans värden, dom sa att han behövde komma ut fort, så kl 9.54 så är han född, han togs direkt  och även mannen fick springa med, han kom tillbaka senare och sa att sonen hade bajs i lungorna så han måste ligga på neontalen.

Jag fick en fruktansvärd huvudvärk efteråt och den gav sig inte, kunde inte ställa mig upp för då svimmade jag, läkaren sa att det var epidral-en  det går över, efter 8 dagar på sjukhus tar vi oss hem på fredagen, huvudvärken är kvar så jag ligger hela tiden, lördag morgonen så kräks jag och helt plötsligt är huvudvärken borta, så även jag, allt som berättas nu har jag fått berättat för mig.

Jag hade börjat se konstigt, kunde inte svara rätt på ja och nej frågor, Patrik ringde sina föräldrar, jag fick tydligen prata med svärmor och inte kunnat svara på hennes frågor så dom kom ner väldigt fort, svär far gick till brandstationen där även ambulansen höll till och dom åkte ut då, "vi bodde precis bredvid dom", ambulans kommer. dom insåg allvaret i och det är ilfart till sjukhuset, jag blev fastspänd för jag var på väg ut ur ambulansen, jag skulle prompt till min son, efter halva vägen börjar jag krampa.

På sjukhuset görs en rad tester och röntgen, läkaren hämtar ut min man i korridoren och säger "det är små små hjärnblödningar över allt, det finns inget att göra, det blir ett liv i respirator" Sen går läkaren, kvar är Patrik, hans styv-pappa hör bara ett vrål, så han går ut och där är han lämnad själv efter ett besked att hans fru inte kommer att klara sig, jag ska skickas upp till deras neurologavdelningen, då säger dom nej, att dom ej vill ha mig.
Så det blir ambulans till Karolinska i Solna, där ännu mer undersökningar görs och dom hittar en sinustrombos "blodpropp" som sitter i huvudet och är 27 cm lång från hjärnbarken upp över huvudet ända fram till pannan dom kontaktar Akademiska i Uppsala som frågar om jag krampa  och det gör jag, o då var det bara att operera.
Håret rakas av och dom går in i bakhuvudet på mig, dom har under hela operationen telefonkontakt med Akademiska i Uppsala, operationen tar ca 12 timmar, det är Karolinskas första operation av en sådan propp, så dom är väldigt försiktiga och noggranna så dom inte gör något fel, och Uppsala hänger kvar på tråden. När operationen är över så kopplas jag till en respirator.