måndag 5 november 2012

Hur allt började


Ja, som ni sett har jag ju skrivit en del om att jag är sjuk.

Min tanke är att jag kommer lägga ut små avsnitt eller delar så att ni orkar läsa.

Den första delen börjar när jag är femton år och den sista ja den har vi nog inte sett ännu :)

I samband med detta har jag en fråga ... ska jag ha med bilder eller inte i denna berättelse? Många säger ju att det ska vara bilder men passar det sig i detta ?
Kör utan denna gång....

DEL 1

Allt började nog när jag var 15 år och fick lov att gipsa benet pga av lek :), hoppade från sandbanden i sandtaget, jätteroligt så länge allt gick bra, men blev knuffad i luften, tappade balansen och landade snett så ledbanden i knät töjdes. Det blev gips i tre veckor och sen sjukgymnastik.

Det var sjukgymnasten som började reagera när jag fick ta tillbaka kryckorna efter ett tag och jag kunde inte räta ut benet uppe vid ljumsken, plus att hon märkte att jag blev andfådd för minsta lilla. Hon sa till mig att åka till akuten med mina föräldrar när dom kom hem.

Jaha då var vi där, en läkare kom in, tittade o kände, hämtade en till doktor, en höll fast mig över bröstkorgen och en försökte dra ut benet, jag gallskrek och min mamma blev galen och ifrågasatte vad dom höll på med. Svaret var "vi trodde hon skojade".

Det röntgades och konstaterades att det var en propp. blev inlagd och sängliggande i högläge, med huvudet nedåt och fötterna uppåt, efter 2 dagar blev det akutfart till ett annat sjukhus och operation, det visade sig att proppen var 10 cm lång och tjock som en blyertspenna, hade den lossnat som dom försökte i början hade den farit upp i lungan och jag hade troligtvis dött sa dom.

Sen blev det då Waran "blodförtunnade"i 6 månader och den dagen jag funderade på att skaffa barn så måste jag kontakta dom.

7 kommentarer:

  1. jisses vad du har vart med om :(...så ung o propp:S läskigt
    kram på dig

    SvaraRadera
  2. Oj jag visste inte . du blev vuxen fort

    SvaraRadera
  3. Duktig du är som börjat skriva om det du ju velat länge

    kram älskar dig

    SvaraRadera
  4. Vilken process att gå igenom om igen, starkt att du gör det tycker jag. Om du ska använda bilder är ditt val tycker jag, det är din berättelse, din resa och ditt beslut.

    SvaraRadera
  5. Så nu kan jag svara på det jag gick in för att skriva ;-) Vi gillar campinglivet skarpt faktiskt, vill vi inte vara kvar är det bara att dra vidare, byta rutt och njuta av livet i nuet :-D

    SvaraRadera
  6. Men åhh stackars dig, vilken jobbig uppväxt och få börja livet med massa sjukhusbesök.
    Om du vill ha bilder men inte har något passande lägg ut kattbilder eller så :)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Förskräckligt otäckt och lätt att missa på en femtonåring.

    Arne

    SvaraRadera